Ni har alla väntat på det, alla två läsare, väntat på vad jag tyckte om Lisas dag på Så mycket bättre.

Jag är ju inte direkt opartisk när det ommer till Lisas dag, jag har en relation till alla låtarna som spelades, jag kan dem utantill och jag älskar dem. Därför måste jag, med lite sorg i hjärtat, säga att de flesta tolkningana av Lisas låtar var rätt dåliga. Danys var väll lite svängig och Jinders var lite egen och tuff, men resten... Försökte dom ens att göra egna varianter på låtarna eller kände dom bara "äsch, vi gör låtarna helt som dom låtit innan, fast lite sämre."

Nog om låtarna.

Jag gillade att gå dyka ner i Lisas karriär och se hur det hela började och vad hon fick göra för att hamna på topp. Att hon helt refuserade debutskivan då hon inte fick göra den som hon ville imponerade på mig rejält, man ska stå upp för det man tror på och inte vika sig för någon, hatten av till Lisa. Det blev inte så mycket tårar under Lisas dag, och det var lite skönt, inte alla artister som ställer upp i programmet har en snyfthistoria och inte alla artister bryter ihop när dom får höra en cover av sin låt, det kändes lite proffsigare på något sätt. När artisterna bryter ihop av tolkningarna så kan jag inte låta bli att tänka att det är lite spelat, man ska liksom bryta ihop av tolkningarna, det är lite hela programiden, se bara på kameran som zoomar in på ögonen så fort en tår syns. Nä, Lisa kändes samlad, proffsig och lugn, det här var bara en till rolig grej för henne att göra, inte så gravallvarlig som vissa andra verkar tycka. Hon nedvärderade sig aldrig genom att säga "din tolkning var bättre än min" eller "det här är din låt nu" som vissa andra har sagt genom programmets historia, det visar på integritet och stolthet över sin musik. "Ja, det var en fin tolkning men den mäter sig inte med hur jag ville att låten skulle låta."

Nästa vecka är det Danys dag, fram med näsdukarna igen =)

Bye bye! 

Jag måste starta det här inlägget med att säga att min vinylspelare har ballat ur totalt. Jag försökte att lyssna på den här skivan på spelaren men det svajade, sprakade och ändrade hastighet hela tiden, så något måste göras, det blir nog att skaffa ny nål och ny drivrem till den så kanske det kommer att låta bättre. Med det sagt så får den här recensionen grundas på lyssningar på CDn i bilen och på ett youtubeklipp som streamar albumet. Jag hoppas att jag kan göra skivan rättvisa ändå. 

Mycket har hänt i göteborgsbandet på den senaste tiden, två bandmedlemmar har hoppat av, en av dem ersattes och efter ett tag hoppade även ersättaren av. Nu får vi se hur länge den här lineupen håller, den nyaste medlemmen är då Anders Iwers på bas. 

Jag älskade mörkret och tyngden i förra släppet Construct, detta mörker finns inte riktigt på Atoma. Det som finns istället är en fart och en melodi som jag lätt kan digga med till. Visst, lite mörker finns det fortfarande kvar, men det handlar mycket mer om ett driv den här gången, skivan låter mer som Fiction och Damage done än som We are the void och Construct, Kanske att det ryms lite Haven i soundet också, och det är ju inte dåligt alls. 

Jag har inte på något sätt lärt mig låtarna än, och det kommer dröja innan jag gör det då Dark Tranquillity är ett rätt svårlyssnat band, i alla fall i min mening. Jag har skitsvårt att särskilja de nyare låtarna åt, om någon skulle börja nynna på en låt från de tre senaste albumen så skulle jag nog inte kunna säga vilken låt det är. Kan vara så att jag börjar bli gammal och inte orkar med att plugga in låtar, eller så ar dom rätt snarlika och lite för krångliga för att memorera. 

Det jag dock vet är att jag älskar att lyssna på Dark Tranquillity, jag blir alltid lugn i själen när jag drar på en skiva av dem och dom har gjort låtar som ligger högt upp på den personliga topplistan. Atoma är ett bra album, som kanske kommer att glömmas bort lite i diskografin, det är inte samma hitkavalkad som Fiction men det är en stark skiva som helt klart hör hemma i deras katalog. Ibland kan man tycka att band släpper skivor bara för att släppa skivor, och då kan det helt klart bli hafsverk, Atoma är långt ifrån detta, det är en skiva som kan stå hyffsat på egna ben och jag kommer förmodligen att få nya låtfavoriter när jag lyssnat på den tillräckligt länge. 

Bra DT, ni sviker aldrig. 

Så, jag har haft ett gäng bloggar med temat musik förut. En del av dem har gått rätt så bra men jag har alltid fastnat och låst mig för mycket vilket har gjort att jag har tröttnat. Den här gången tänkte jag skriva rätt så allmänt om musik, som är ett stort intresse för mig. Det blir mycket Vinylskivor, då jag har ett enormt intresse för det, men också CD-skivor, DVDer, musikböcker, musikaffischer, ja musiksamlande i stort. Jag samlar på ett par artister och tänkte visa er dessa samlingar bland annat. 

Vi får hoppas att jag orkar hålla i den här och inte tröttnar som med de andra. Har ni tips på hur jag ska hålla mitt intresse vid liv så får ni gärna skriva till mig. 

Jag svarar på i princip alla frågor och gästboksinlägg.