Ni har alla väntat på det, alla två läsare, väntat på vad jag tyckte om Lisas dag på Så mycket bättre.

Jag är ju inte direkt opartisk när det ommer till Lisas dag, jag har en relation till alla låtarna som spelades, jag kan dem utantill och jag älskar dem. Därför måste jag, med lite sorg i hjärtat, säga att de flesta tolkningana av Lisas låtar var rätt dåliga. Danys var väll lite svängig och Jinders var lite egen och tuff, men resten... Försökte dom ens att göra egna varianter på låtarna eller kände dom bara "äsch, vi gör låtarna helt som dom låtit innan, fast lite sämre."

Nog om låtarna.

Jag gillade att gå dyka ner i Lisas karriär och se hur det hela började och vad hon fick göra för att hamna på topp. Att hon helt refuserade debutskivan då hon inte fick göra den som hon ville imponerade på mig rejält, man ska stå upp för det man tror på och inte vika sig för någon, hatten av till Lisa. Det blev inte så mycket tårar under Lisas dag, och det var lite skönt, inte alla artister som ställer upp i programmet har en snyfthistoria och inte alla artister bryter ihop när dom får höra en cover av sin låt, det kändes lite proffsigare på något sätt. När artisterna bryter ihop av tolkningarna så kan jag inte låta bli att tänka att det är lite spelat, man ska liksom bryta ihop av tolkningarna, det är lite hela programiden, se bara på kameran som zoomar in på ögonen så fort en tår syns. Nä, Lisa kändes samlad, proffsig och lugn, det här var bara en till rolig grej för henne att göra, inte så gravallvarlig som vissa andra verkar tycka. Hon nedvärderade sig aldrig genom att säga "din tolkning var bättre än min" eller "det här är din låt nu" som vissa andra har sagt genom programmets historia, det visar på integritet och stolthet över sin musik. "Ja, det var en fin tolkning men den mäter sig inte med hur jag ville att låten skulle låta."

Nästa vecka är det Danys dag, fram med näsdukarna igen =)

Bye bye! 

Jag måste starta det här inlägget med att säga att min vinylspelare har ballat ur totalt. Jag försökte att lyssna på den här skivan på spelaren men det svajade, sprakade och ändrade hastighet hela tiden, så något måste göras, det blir nog att skaffa ny nål och ny drivrem till den så kanske det kommer att låta bättre. Med det sagt så får den här recensionen grundas på lyssningar på CDn i bilen och på ett youtubeklipp som streamar albumet. Jag hoppas att jag kan göra skivan rättvisa ändå. 

Mycket har hänt i göteborgsbandet på den senaste tiden, två bandmedlemmar har hoppat av, en av dem ersattes och efter ett tag hoppade även ersättaren av. Nu får vi se hur länge den här lineupen håller, den nyaste medlemmen är då Anders Iwers på bas. 

Jag älskade mörkret och tyngden i förra släppet Construct, detta mörker finns inte riktigt på Atoma. Det som finns istället är en fart och en melodi som jag lätt kan digga med till. Visst, lite mörker finns det fortfarande kvar, men det handlar mycket mer om ett driv den här gången, skivan låter mer som Fiction och Damage done än som We are the void och Construct, Kanske att det ryms lite Haven i soundet också, och det är ju inte dåligt alls. 

Jag har inte på något sätt lärt mig låtarna än, och det kommer dröja innan jag gör det då Dark Tranquillity är ett rätt svårlyssnat band, i alla fall i min mening. Jag har skitsvårt att särskilja de nyare låtarna åt, om någon skulle börja nynna på en låt från de tre senaste albumen så skulle jag nog inte kunna säga vilken låt det är. Kan vara så att jag börjar bli gammal och inte orkar med att plugga in låtar, eller så ar dom rätt snarlika och lite för krångliga för att memorera. 

Det jag dock vet är att jag älskar att lyssna på Dark Tranquillity, jag blir alltid lugn i själen när jag drar på en skiva av dem och dom har gjort låtar som ligger högt upp på den personliga topplistan. Atoma är ett bra album, som kanske kommer att glömmas bort lite i diskografin, det är inte samma hitkavalkad som Fiction men det är en stark skiva som helt klart hör hemma i deras katalog. Ibland kan man tycka att band släpper skivor bara för att släppa skivor, och då kan det helt klart bli hafsverk, Atoma är långt ifrån detta, det är en skiva som kan stå hyffsat på egna ben och jag kommer förmodligen att få nya låtfavoriter när jag lyssnat på den tillräckligt länge. 

Bra DT, ni sviker aldrig. 

Hammerfall är lite av barndomsidoler för mig. Det började med att jag hörde höjdarskivan Legacy of kings, redan då var jag såld. Nu ska jag alltså skriva om det senaste släppet från göteborgarna.

Jag gillar det jag hör, det är heavy metal som vanligt, tuff sådan, sådan metal som grabbarna vill lira. Jag har läst i ett par andra artiklar om skivan att dom har gått tillbaka till rötterna, det vet jag inte om jag håller med om. Några låtar kanske sniffar lite åt de äldre skivorna men jag tycker ändå att det är fräscht och nyskapande. Jag är smått allergisk mot frasen "tillbaka till rötterna", varför ska alla band tillbaka till rötterna? Det är väll att sälja ut sig om något. "Vår första skiva sålde asbra så nu gör vi 40 sådana skivor." Att våga ge sig ut på nytt vatten tycker jag är mindre sellout. Och det vågar Hammerfall göra här. 

Jag tyckte att förra släppet r(e)volution var ett steg bakåt i utvecklingen, built to last är ett steg framåt igen, bandet låter hungriga och inspirationen verkar flöda. Synd bara att jag har vinylvarianten, som låter rätt pruttig ljudmässigt... Jag får nog sluta köpa vinylskivor. 

Slutligen. Built to last är en bra skiva, ni som letar efter en bra skiva av Hammerfall har hittat rätt. Jag tror den kan kittla både gamla och nya fans. 

Så har då Laleh släppt ett till album och som alltid väntar man sig en mästerverk, och det får man något sånär. 

Som ett par gånger tidigare har Laleh delat upp skivan i två delar, en svensk och en engelsk. På vinylvarianten som jag äger är sida ett svensk och sida två engelsk. Ett bra sätt att dela upp den på tycker jag. 

Vad föredrar jag då? Jo, jag föredrar helt klart den svenska sidan, då jag tycker att låtarna är bättre på den sidan. Vi har hiten Bara få vara mig själv och Aldrig bli som förr, två låtar som jag gillar skarpt. 

Jag gillar budskapet i låtarna, att man ska få vara sig själv helt ut och att allt blir bättre med tiden. Det är låtar som inger hopp och jag blir glad och får energi av dem. Då mitt liv tagit lite av en usväng känns Aldrig bli som förr väldigt aktuell, den hjälper mig att se att hur jävligt det än blir så blir det ändå bara bättre, det är en tröst, så tack Laleh. 

Laleh låter lite mer känslosam och unik på den svenska sidan, den engelska sidan låter mer alldaglig, mer som amerikansk dussinpop, dock är låtarna inte dåliga men dom sätter sig inte på minnet som dom svenska låtarna gör, jag kan snabbt nynna på t ex Kristaller och Ge tillbaks det du tagit men jag vet knappt hur Bark less, wag more och Move on låter, lite synd, kanske skulle Laleh göra en skiva helt på svenska nästa gång. 

Hur står sig då skivan mot de tidigare släppen? Sådär, det är en bra skiva, som jag kommer att spela flera gånger framöver, men den står sig inte riktigt mot mastodontsläppen så som Sjung och Colors som var helt fenomenala, Kristaller glöms nog lätt bort i diskografin. 

Vad tycker du om Kristaller? skriv gärna en kommentar och berätta. 

Ha det bra! 

Jag tänkte börja med att skriva ett inlägg om ett väldigt trevlig program som heter Så mycket bättre. Jag har följt det här programmet sedan starten och tycker att låtarna som framförs är för det mesta helt suveräna. Anledningen till att jag blev lite extra förtjust den här säsången är att min stora idol Lisa Ekdahl är med. Denna skygga lilla blomma som knappt synts i mediabruset, hon har fått frågan många gånger tidigare och bestämde sig så för att ge programmet en chans. 

Lisas versioner skänker en sorts värme till lyssnaren, an blir glad, lugn och det känns som om allt kommer ordna sig. Jag kan knappt vänta tills dess att det är Lisas dag, då får jag kanske reda på mer om denna fantastiska artisten. Det sura med hennes dag är att hon inte kommer att sjunga. Låt oss bara hoppas att de andra deltagarna gör hennes låtar rättvisa och inte totalt slaktar dom. 

Vad tycker jag om dom andra i programmet då? Mja, dom är väll helt okej, jag skulle inte springa och köpa en skiva med någon av dem, kanske med Magnus Carlsson i så fall som kommer närmast vad jag faktiskt lyssnar på. Tommy Nillson är väll bra på sitt sätt och hans låtar ger en viss nostalgisk känsla men resten av gänget har jag knappt någon relation till.

Det har varit en mycket bra säsång hittils och jag gillade avsnittet där Freddie hyllades, jag har helt klart fått upp ögonen för hans musik och det var tråkigt att han inte fick vara med i programmet, mina tankar går till hans vänner och familj.

För att återkoppla lite till Lisa Ekdahl. Då det är en av mina stora idoler kommer bloggen att behandla henne rätt så mycket, jag kommer att skriva om nyinköpta Lisa-saker, jag kommer att prata om intervjuer jag läst och om konserter jag gått på. Hennes nya skiva, som släpps i Februari, kommer jag att skriva om, jag vet inte om det blir mycket till recension men jag kommer prata lite om den. Så, sätt er nu i soffan och kolla på programmet, som är något av det bättre som hänt täven. 

Ni kan förrästen lyssna på hennes nya svenska låtar på spotify nu. Mycket bra låtar i mitt tycke och jag ser fram emot skivsläppet enormt mycket. Skivan ska vara på svenska, vilket inte skett på 10 år. Jag säger Tjohoooo!

Ha det så bra så hörs vi.  

Så, jag har haft ett gäng bloggar med temat musik förut. En del av dem har gått rätt så bra men jag har alltid fastnat och låst mig för mycket vilket har gjort att jag har tröttnat. Den här gången tänkte jag skriva rätt så allmänt om musik, som är ett stort intresse för mig. Det blir mycket Vinylskivor, då jag har ett enormt intresse för det, men också CD-skivor, DVDer, musikböcker, musikaffischer, ja musiksamlande i stort. Jag samlar på ett par artister och tänkte visa er dessa samlingar bland annat. 

Vi får hoppas att jag orkar hålla i den här och inte tröttnar som med de andra. Har ni tips på hur jag ska hålla mitt intresse vid liv så får ni gärna skriva till mig. 

Jag svarar på i princip alla frågor och gästboksinlägg.