Jag måste starta det här inlägget med att säga att min vinylspelare har ballat ur totalt. Jag försökte att lyssna på den här skivan på spelaren men det svajade, sprakade och ändrade hastighet hela tiden, så något måste göras, det blir nog att skaffa ny nål och ny drivrem till den så kanske det kommer att låta bättre. Med det sagt så får den här recensionen grundas på lyssningar på CDn i bilen och på ett youtubeklipp som streamar albumet. Jag hoppas att jag kan göra skivan rättvisa ändå. 

Mycket har hänt i göteborgsbandet på den senaste tiden, två bandmedlemmar har hoppat av, en av dem ersattes och efter ett tag hoppade även ersättaren av. Nu får vi se hur länge den här lineupen håller, den nyaste medlemmen är då Anders Iwers på bas. 

Jag älskade mörkret och tyngden i förra släppet Construct, detta mörker finns inte riktigt på Atoma. Det som finns istället är en fart och en melodi som jag lätt kan digga med till. Visst, lite mörker finns det fortfarande kvar, men det handlar mycket mer om ett driv den här gången, skivan låter mer som Fiction och Damage done än som We are the void och Construct, Kanske att det ryms lite Haven i soundet också, och det är ju inte dåligt alls. 

Jag har inte på något sätt lärt mig låtarna än, och det kommer dröja innan jag gör det då Dark Tranquillity är ett rätt svårlyssnat band, i alla fall i min mening. Jag har skitsvårt att särskilja de nyare låtarna åt, om någon skulle börja nynna på en låt från de tre senaste albumen så skulle jag nog inte kunna säga vilken låt det är. Kan vara så att jag börjar bli gammal och inte orkar med att plugga in låtar, eller så ar dom rätt snarlika och lite för krångliga för att memorera. 

Det jag dock vet är att jag älskar att lyssna på Dark Tranquillity, jag blir alltid lugn i själen när jag drar på en skiva av dem och dom har gjort låtar som ligger högt upp på den personliga topplistan. Atoma är ett bra album, som kanske kommer att glömmas bort lite i diskografin, det är inte samma hitkavalkad som Fiction men det är en stark skiva som helt klart hör hemma i deras katalog. Ibland kan man tycka att band släpper skivor bara för att släppa skivor, och då kan det helt klart bli hafsverk, Atoma är långt ifrån detta, det är en skiva som kan stå hyffsat på egna ben och jag kommer förmodligen att få nya låtfavoriter när jag lyssnat på den tillräckligt länge. 

Bra DT, ni sviker aldrig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni har alla väntat på det, alla två läsare, väntat på vad jag tyckte om Lisas dag på Så mycket bättre. Jag är ju inte direkt opartisk när det ommer till Lisas dag, jag har en relation till alla låtarna som spelades, jag kan dem utantill och jag ...

  Hammerfall är lite av barndomsidoler för mig. Det började med att jag hörde höjdarskivan Legacy of kings, redan då var jag såld. Nu ska jag alltså skriva om det senaste släppet från göteborgarna.   Jag gillar det jag hör, det är heavy metal ...

  Så har då Laleh släppt ett till album och som alltid väntar man sig en mästerverk, och det får man något sånär.    Som ett par gånger tidigare har Laleh delat upp skivan i två delar, en svensk och en engelsk. På vinylvarianten som jag äger ä...

Jag tänkte börja med att skriva ett inlägg om ett väldigt trevlig program som heter Så mycket bättre. Jag har följt det här programmet sedan starten och tycker att låtarna som framförs är för det mesta helt suveräna. Anledningen till att jag blev ...

Så, jag har haft ett gäng bloggar med temat musik förut. En del av dem har gått rätt så bra men jag har alltid fastnat och låst mig för mycket vilket har gjort att jag har tröttnat. Den här gången tänkte jag skriva rätt så allmänt om musik, som är et...